29 december 2009

Inget varar för evigt...

Vår yngsta dotter tjatade, bönade och bad då hon var 13 att hon skulle få en orm.
Till slut gav vi med oss och köpte en majssnok till henne. En fin brun/guldskimrande halv meters orm.
Ormen var då ca 3 år gammal (enligt säljarens bedömning). "Han" fick bo i ett fint terrarie och fick namnet Znoddas.
Åren gick och han blev längre och längre. En trevlig liten prick faktiskt och inte alls läskig som jag trodde från början.
Så idag...efter 9 år med oss hittade jag honom död. Lite sorgligt är det faktiskt. Fast det "bara" är en orm....

Så om någon läser detta och är i behov av ett terrarie med hemgjord fin benställning så maila mej.

2 kommentarer:

  1. Det är sorgligt när husdjur dör. Oftast fattar man inte förrän då hur mycket de betyder för en. Även en orm har väl en plats i hjärtat kan jag tro...
    Vi har förlorat två av kaninerna nu i vinter...de var gamla så det var väl dags för dem antar jag. Men sorgligt iallafall.

    SvaraRadera
  2. Jag visste inte att du/ni hade en orm, Maggan.
    Ledsamt att han har lämnat jordelivet så tidigt? Antar jag? Ormar har väl en tendens att bli ganska gamla väl? Eller har jag helt fel nu?
    Sorgligt iallafall....även om jag själv inte är överförtjust i just dessa väsen! ;-)

    Kram på dig!

    SvaraRadera

Jag blir så glad då Du skriver en liten kommentar.

Ställer Du en fråga, så svara jag här, så glöm inte kika in igen då.

Jag tycker det är skoj att se vem Du är så jag kan komma på besök i Din blogg, men givetvis är anonyma kommentarer också välkomna.

Tycker du att vissa kommentarer syns direkt, medan andra tar ett tag innan de kommer upp, beror detta på att jag har kommentarsgranskning för nya kommentarer på inlägg som är gamla/äldre än 2 dagar. Det beror på att jag missade läsa om någon skrivit i ett äldre inlägg. På detta viset så missar jag inget :)